Väjningsregler på land?

Jag kikar rätt ofta på hur medmänniskorna möter varandra på trottoaren. Och mig, för den delen. Efter att ha utbildat taxiförare, kört bil yrkesmässigt och privat massor liksom båt och alla utbildningar där så är högertrafiken så självklar för mig. Den är lika för alla oberoende av vem man är. Den utgår från hur man kommer i förhållande till varandra. Me like.

På kul kan man ju inventera alternativen. Jag har funnit regeln “den starkes företräde”. Har vi nog haft under grottåldern och framledes ganska länge. Så småningom har den ersatts med den rikes/mäktiges (ofta samma personer) företräde. Då tittar vi på feodalsamhället och i brukssamhällena. Där stod massorna och bockade, men inte i vägen förstås, när den upphöjde gled förbi. Och dom reglerna är ju inte riktigt bra, tycker jag.

Idag ser det ut som att den som minst vill ta ansvar ska få ha företräde. Man har lurar i öronen, huva över huvudet och tittar ner i sin telefon när man går. Jag väntar med spänning på att det ska komma två såna från varsitt håll!

Dåliga dagar låtsas jag att vara en likadan själv. Fast stannar innan nån blir överkörd. Lägger över ansvaret på pin kiv. Och inför mitt deplacement (aha, ytterligare en väjningsregel?) går väl många åt sidan.

Men bra dagar ler jag bara åt människobarnen och svänger. Fast inte gärna till vänster. Isch.

I slutet av nästa vecka öppnar båtmässan… Yesss!!!

Håkan